onsdag 14 november 2012

Den fräcka Igor

Lite fostran försöker vi ha på Igor. Som att han inte får vara på matbordet när vi äter. Det tycker han förstås är en urdum idé. Men man kan ju sitta på axeln? Eller hur? Och där kan man fiska efter maten när vi för gaffeln mot munnen... Här Felix med Igor.

Vad? Jag vill också få mat!

3 kommentarer:

  1. Låt mig gissa:
    Han ställer sig gärna upp och petar på en med framtassen om man inte lägger märke till att han FAKTISKT också vill vara med och lukta på maten? Och så säger han "wauwauWAU" och springer fortfortfort iväg i hundranitti om man råkar säga till honom - för att sedan jama sitt allra ynkligaste "synd-om-mej-jam" från rummet intill i tre minuter, innan han kommer smygande in under bordet igen...?

    *fniss*
    Knasbollar. Man MÅSTE älska knasbollar!

    SvaraRadera
  2. Det där lät som ett drömscenario. Han är fräckare än så. Springer inte iväg och ger sig aldrig!!

    SvaraRadera
  3. *fnissar*
    Kanske kommer med åldern? Anton är 9 - snart 0,5... känns det som. :P

    SvaraRadera